Rationell etik

Människor behöver etik för att leva ett bra liv. Vi måste veta vilka värden vi bör ha, hur vi ska värdera våra alternativ och hur vi bör handla.

Etikens uppgift är att identifiera de värden som människan behöver för att leva framgångsrikt, och integrera värdena i ett system av etiska principer.

Att vara rationell innebär att fokusera på verkligheten och erkänna förnuftet som den enda källa till kunskap, och en rationell etik är en förnuftig etik som är förankrad i verkligheten, d.v.s. en objektiv etik.

Men många filosofer tror tyvärr att etik är ett subjektivt ämne; att etiken är utanför förnuftets område; att ingen rationell etik kan definieras, och att människan måste vägledas av något annat än sitt förnuft.

Dessa filosofer tror att det är omöjligt att identifiera en objektiv moralisk norm; att det är omöjligt att härleda moraliska principer från fakta.

Detta är en mycket destruktiv åsikt. Om moral inte kan förankras i den objektiva verkligheten har vi endast personliga preferenser eller social acceptans som grund för våra värden.

Detta innebär att vi existerar i ett moraliskt vakuum, att en verklig moral inte kan existera, och att vi kan rättfärdiga vilka handlingar som helst. Subjektivismen förstör därför etiken.

Personlig subjektivism är uppfattningen att sanning och moral endast handlar om personliga känslor och åsikter. ”Det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig” och ”Vem kan veta vad som är rätt?”

Detta innebär att varje person kan skapa sin egen personliga ”moral.” Det innebär att en mördare kan säga: ”Enligt min moral är det rätt att mörda, och min moral är lika bra som din, för vad som är rätt och fel är ju subjektivt.”

Och en våldtäktsman kan säga: ”Enligt min moral är det rätt att våldta…” Och en rånare kan säga: ”Enligt min moral är det rätt att råna…” osv. Om man vill leva i ett civiliserat samhälle måste man acceptera att det finns vissa objektiva moraliska riktlinjer som gäller alla människor.

Men detta betyder inte att en objektiv och rationell moral är det samma som en social eller kollektivistisk moral. Även sociala konventioner kan vara subjektiva. Social subjektivism är uppfattningen att sanning och moral är det som människor tillsammans blir eniga om.

En uppfattning är inte objektiv eller moralisk bara för att många har samma uppfattning. Ett kollektiv består av individer, och individer kan vara lika subjektiva tillsammans som var för sig.

Det moraliska är därför inte nödvändigtvis det som majoriteten blir eniga om eller röstar på i ett demokratiskt val. Majoriteten kan ha fel. T.ex. kan majoriteten rösta för en kommunistisk politik som eliminerar den privata egendomsrätten och ger staten rätt att konfiskera det folk äger, men detta betyder inte att det är moraliskt att stjäla folks egendom.

Att stjäla är omoraliskt även när staten gör det. Och Hitler fick makten i ett demokratiskt val, men det betyder inte att det är moraliskt att mörda judar. Demokrati garanterar därför inte att samhället är moraliskt. Och religiös etik är inte heller objektiv.

Gudstron är blind, för det finns inga bevis för Guds existens, och en etik baserad på blind tro är subjektiv och irrationell. Att be till en outgrundlig gud för moralisk vägledning är inte att vara objektiv.

Objektivitet är endast möjligt om vi fokuserar på verkligheten, använder vårt eget omdöme och tänker logiskt. En förnuftig och objektiv etik är en sekulär etik som är baserad på verkligheten och människans natur, och innebär att ha fötterna på jorden, inte i himlen.

Verklig moral handlar inte om sociala konventioner eller personliga åsikter, och innebär inte att lyda religiösa budord, eller göra allt som är kulturellt accepterat, eller att alltid göra det man själv känner för.

Verklig moral handlar om faktiska nödvändigheter för människans liv och lycka. Verkligheten är det enda som finns, och människan är en del av verkligheten. En etik som är meningsfull för människan måste därför baseras på verkligheten och människans natur.

Och eftersom rationellt och logiskt tänkande är en förutsättning för att förstå verkligheten är detta också en förutsättning för att identifiera en meningsfull etik. Rationell etik är till för alla som är intresserad i sin egen lycka och överlevnad, och dem som inte bryr sig om sig själva behöver ingen etik alls.

En meningsfull och objektiv moral förutsätter ett grundläggande värde som mål för våra handlingar, för en handling kan inte vara rätt eller fel om den inte främjar eller motverkar ett mål.

Det grundläggande värdet är vår moraliska standard; en norm som gör det möjligt att objektivt beräkna värdet av våra val och handlingar. Och det korrekta grundläggande värdet är människans liv.

Moralens grundläggande mening och mål är därför att upprätthålla livet. Handlingar som främjar och bevarar livet är moraliska, och handlingar som förstör livet är omoraliska.

Livet är självklart en förutsättning för värdenas existens. Ett värde är något man handlar för att uppnå och/eller bevara, och det är bara levande varelser som handlar.

Det är bara levande varelser som kan värdesätta något. Livet är därför en objektiv förutsättning för att värden ska kunna existera, och därför är livet en objektiv moralisk norm. Värden kan aldrig separeras från livet, och mänskliga värden kan inte existera utan mänskligt liv.

Detta innebär att människans eget liv är människans primära värde och den korrekta moraliska normen. Eftersom varje människa är en separat individ med sin egen kropp och sin egen själ är varje individs eget liv hans/hennes primära värde. Individens primära moraliska mål är därför att leva sitt eget liv.

Plantor överlever med hjälp av sina automatiska biologiska processer, och djur överlever med hjälp av sina automatiska biologiska instinkter.

Men människans metod för överlevnad är inte automatisk; den är frivillig; vi har en fri vilja och väljer att leva eller inte leva.

Om man väljer att leva är det verkligheten som bestämmer vad man bör göra; man bör uppnå de värden som är nödvändiga för att leva.

Och om man inte väljer att leva behöver man inga värden alls. Valet att leva förutsätter inga andra val; det är det enda valet som alla andra val är beroende av, det mest grundläggande valet av alla.

Det är valet att leva som gör värden möjliga, och det är valet att leva som gör värden nödvändiga. Det är därför människan behöver etik. Människan behöver kunskap om vad som är värdefullt för människan; kunskap om vad som gör det möjligt att leva ett bra liv.

Djur och plantor behöver ingen etik. Etik är ett unikt mänskligt behov. Därför är människans liv den korrekta moraliska normen, inte djurs eller plantors liv.

Mänskliga värden kan endast skapas med hjälp av rationellt tänkande, och detta är därför den mest grundläggande förutsättning för mänsklig överlevnad.

Livet är den moraliska standarden, och rationellt tänkande är en förutsättning för att upprätthålla livet. Att vara moralisk är därför att vara rationell.

Detta innebär att fokusera på verkligheten, upptäcka och skapa de värden som krävs för långsiktig överlevnad och lycka, och njuta processen att leva som människa. Om man vill vara lycklig och leva ett bra liv måste man handla moraliskt.

Man måste vara lojal i handling till sitt primära värde; sitt eget liv, och detta innebär att vara egennyttig. Att vara moralisk är att vara rationell, och att vara rationell är att vara egoist.

Att separera etiken från egennyttan är att separera etiken från det som är nödvändigt för människans överlevnad, och detta är destruktivt.

En etik som gör självuppoffring till ett ideal är inte förenlig med en etik baserad på livet som grundläggande värde. Och att offra andra är inte heller förenligt med en etik baserad på livet som grundläggande värde.

Med människans liv som moralisk standard är det inte din plikt att offra dig själv för andras skull, och du har ingen rätt att offra andra för din egen skull.

Offring kan aldrig främja människans liv och lycka; det kan endast skapa lidande och död. Den rationella och etiska egoismen är den enda etiken som främjar människans liv, och är därför den enda etiken som är objektivt moralisk.

Människor som vill leva och vara lyckliga måste handla i sitt eget intresse och respektera andras rätt att göra det samma. Man ska leva och låta leva. Det är egoismens princip, att existera för sin egen skull, som gör detta möjligt.

Är egoism det samma som personlig subjektivism? Gör inte egoister allt de känner för att göra? Svaret är nej. En handling är inte nödvändigtvis egoistisk bara för att den känns bra.

Egoism är inte det samma som hedonism. Att bara följa dina känslor och ignorera det som är nödvändigt för din långsiktiga överlevnad är inte i ditt intresse.

Vissa handlingar som känns bra för stunden är irrationella och destruktiva, och är därför inte egoistiska. Subjektivism är irrationellt, och det irrationella är destruktivt.

För att din livsstil ska vara objektivt egoistisk måste den uppfylla dina faktiska behov – både fysiska och psykiska – och inte bara på kort sikt, men också på lång sikt.

Människan är både en biologisk och en psykologisk varelse, och därför får handlingarna både fysiska och psykiska konsekvenser.

En rationell etik tar hänsyn till både de fysiska och de psykiska behoven, och gör det möjligt att vara en integrerad människa.

Att vara en rationell egoist innebär att tänka logiskt och handla efter långsiktiga principer för att uppnå rationella mål, både materiella och själsliga.

Det är omöjligt att alltid följa sina känslor eller vara konsekvent osjälvisk; för att överleva måste man använda sitt förnuft och handla i eget intresse. Subjektivister och altruister måste därför vara hycklare för att överleva.

De enda handlingarna man kan praktisera konsekvent – med integritet – är handlingar som främjar och bevarar livet.

Att vara rationell innebär inte att man bör ignorera sina känslor, men det innebär att man inte bör följa dem blint. Känslor är lika nödvändiga för vår överlevnad som förnuftet, men känslor har en annan funktion.

För att uppnå våra värden är vi beroende av förnuftet, men för att uppleva våra värden är vi beroende av känslor. Känslor är därför viktiga för vår överlevnad, för utan känslor är vi inte motiverade att handla för att främja och bevara livet.

Utan känslor blir livet meningslöst. Om vi inte kan uppnå lycka är vi inte motiverade att upprätthålla livet. Det är därför den moraliska meningen med livet är att vara lycklig.

Strävan efter lycka är strävan efter det som gör livet värt att leva, och detta är viktigt för vår överlevnad. Att göra sig själv lycklig är därför moraliskt.

Men känslor skapar inga värden; det är värdena som skapar känslor. Känslor är ett resultat av våra tankar och idéer om vad som är bra och dåligt, och vilka värden vi har påverkar därför känslorna.

Hur vi fungerar emotionellt beror därför i stor grad på hur vi tänker och vilka värden vi har. Tänkandet påverkar känslorna, och rationella tankar skapar rationella känslor, d.v.s. känslor som är i harmoni med verkligheten.

För att ha rationella känslor måste vi ha rationella värden, d.v.s. värden som främjar och bevarar livet. I den grad våra känslor är i harmoni med verkligheten är vi psykologiskt hälsosamma.

Men känslor ger ingen objektiv kunskap om vad som är sant eller falskt, rätt eller fel, moraliskt eller omoraliskt. Det är endast förnuftet som kan ge oss denna kunskap. Men känslorna ger oss viktig kunskap om hur vi fungerar mentalt, och därför bör vi inte förtränga eller ignorera våra känslor, även när känslorna är negativa.

Negativa känslor säger oss att något är fel, och detta är viktig information om vi vill förbättra våra liv. Om vi vill leva och njuta livet måste vi respektera våra mentala funktioner. Att tänka rationellt är vår grundläggande metod för att uppnå våra värden, och att känna är vårt sätt att uppleva våra värden och njuta livet.

Meningen med livet är att vara lycklig, men vad som gör livet meningsfullt är inte medfött. Om vi vill leva meningsfullt måste vi själva göra livet meningsfullt. Att leva är en process av målinriktade handlingar, och livets mening är ett resultat av de mål vi väljer att sträva efter.

Därför är det viktigt att vara målmedveten. Och man bör inte bara ha små, kortsiktiga mål. Man bör ha ett centralt och långsiktigt mål som gör det möjligt att förena ens ansträngningar till ett integrerat, meningsfullt och robust liv.

Utan ett långsiktigt mål blir tillvaron splittrad och rotlös. Ett centralt mål gör det möjligt att ta kontroll över sitt liv, att förvalta och organisera det på ett effektivt sätt. Det bör vara ett produktivt mål på grund av den centrala roll produktiviteten har i människans liv; människan måste skapa de värden som krävs för att överleva.

Och det bör vara något man tycker om att göra därför att den moraliska meningen med livet är att vara lycklig. Att försörja sig på något man tycker om är att njuta livet på ett sätt som inkluderar det som krävs för överlevnad. För att få det mesta ut av livet måste vi organisera våra värden i en hierarki efter hur viktiga de är, och prioritera det som är viktigast.

Moraliska värden är alla värden som främjar livet, och dygder är handlingar som åstadkommer sådana värden. Ditt eget liv är ett värde; att vara egennyttig är en dygd. Ditt förnuft är ett värde; att tänka rationellt är en dygd. Din karriär är ett värde; produktivt arbete är en dygd.

Självkänsla är ett värde; att utveckla självkänsla är en dygd. Eftersom människans liv är den moraliska standarden är alla handlingar som främjar livet en dygd. Handlingarnas moraliska status fastställs med hjälp av denna princip.

Logiken är vår metod för att kontrollera våra idéers giltighet, och logiken är också vår metod för att kontrollera våra handlingars anständighet. Logik är icke-motsägelsefull identifikation av verkligheten, och för att vårt tänkande ska främja våra liv måste vi acceptera rationella, verklighetsbaserade, icke-motsägelsefulla idéer.

Och för att våra handlingar ska främja våra liv måste vi välja rationella, livs-främjande, icke-uppoffrande handlingar. Eftersom moral innebär att vara rationell är rationellt tänkande den primära dygden, för detta är en förutsättning för alla rationella handlingar. Andra viktiga dygder är produktivitet, ärlighet, integritet, självständighet, rättvisa och stolthet.

Produktivitet innebär att skapa produkter och tjänster, och detta är en dygd därför att mänskliga värden inte finns färdiga i naturen. Om vi vill leva som civiliserade människor måste vi skapa de värden som ett civiliserat liv är beroende av.

Därför är produktivt arbete det centrala målet i våra liv; det gör livet både möjligt och intressant. Att leva som civiliserad människa innebär att tänka rationellt, skapa värden, och njuta frukterna av sitt eget arbete.

Det innebär att använda sitt förnuft och handla på ett sätt man själv har nytta av. Att ha en bra arbetsmoral är viktigt för ens egen skull; för att utveckla sig själv, sin kompetens, sin självständighet och förmågan att försörja sig själv.

Och arbetsmoral är viktigt för ens självrespekt. Det innebär att rättfärdiga sin egen existens; att ta ansvar för sig själv och sitt liv. Antingen försörjer man sig själv, eller så dör man eller lever som parasit.

Att vara parasit innebär att leva på andras produktivitet, men detta är inte ett civiliserat liv. Rationella och civiliserade människor är produktiva människor. För att inte vara parasit måste man vara egennyttig utan att offra andra.

Man måste vara etisk egoist. Altruismen skapar osjälvständiga människor som är beroende av andra för att överleva. Om man inte är egennyttig blir man en börda för samhället. Du kan välja att inte arbeta om du kan leva på pengar du har sparat, eller vinner på lotto, eller ärver en förmögenhet, men du har ingen rätt att kräva att andra ska försörja dig.

Eftersom individen är ett mål i sig själv, och inte ett medel för andras mål, måste varje individ försörja sig själv. Undantagen är barn, sjuka och gamla människor som inte har förmågan att försörja sig själva.

Ärlighet innebär att erkänna verkligheten, och detta är en förutsättning för överlevnad. Verkligheten är det den är oberoende av alla försök att fejka, ignorera eller förneka den. Att vara oärlig är därför att leva i konflikt med verkligheten, och detta är destruktivt.

Att vara ärlig är att leva i harmoni med verkligheten, och detta är i ditt eget intresse. Att vara ärlig är därför egoistiskt. Oärlighet kan inte upprätthållas, och den negativa effekten är svår att undvika.

Att vara oärlig är att vara en falsk människa, och det går inte att undgå denna insikt. Oärlighet förstör därför ens självrespekt. Och oärlighet kan skapa ångest; rädslan att andra ska upptäcka att man är falsk.

En oärlig människa är beroende av andras oförmåga att upptäcka sanningen, och måste därför omge sig med personer som är lätta att bedra, d.v.s. en oärlig människa är beroende av andras dumhet.

För en ärlig människa är andra personers förnuft och omdöme en tillgång som kan ge värdefull kunskap och feedback, men för en oärlig människa är dessa kvalitéer ett hot.

Men även om andra inte upptäcker att du är oärlig kan du inte dölja det för dig själv. Det viktigaste är inte vad andra vet om dig; det viktigaste är vad du själv vet om dig. Är det du vet om dig själv något att vara stolt över?

Du kan aldrig uppnå några verkliga värden med hjälp av oärlighet, för även om du lyckas bedra alla andra kan du inte bedra dig själv; du vet innerst inne att du är en falsk person som inte förtjänar någon respekt.

Verkligheten är den enda källa till verkliga värden, och ett värde som man har uppnått med oärliga medel är därför inte ett verkligt värde. Och falska värden förstör ens känsla av egenvärde.

Men det är inte omoraliskt att vara oärlig när man måste försvara sig mot andra personers oärlighet. I sådana situationer är det den andra personens oärlighet som är det grundläggande problemet.

Integritet innebär att vara lojal till sina åsikter och värden; att göra det man säger; att praktisera det man predikar. En person med integritet integrerar sin kunskap, sina värden, och sina handlingar – det är därför det heter integritet.

Det handlar om att vara konsekvent och kongruent; att vara principiell. Men integritet betyder inte bara att handla efter sina övertygelser; det beror på vad ens övertygelser är. Det är omöjligt att handla efter sina övertygelser om man har irrationella åsikter.

Integritet innebär lojalitet till rationella värden och rationella principer. Man måste ha rationella idéer och övertygelser, och man måste vara egoist. Och det kan inte vara annorlunda; vare sig irrationalitet eller osjälviskhet kan praktiseras konsekvent.

De enda handlingar vi kan praktisera konsekvent är handlingar som främjar och bevarar livet. En person som tror att självuppoffring är ett ideal kan tro det så mycket han bara vill, men han kan inte praktisera sin åsikt konsekvent om han vill leva.

För att överleva måste man vara både rationell och självisk. Alla rationella dygder är relaterade till varandra, och ärlighet är en förutsättning för integritet; en person med integritet låtsas aldrig att fakta är något annat än fakta. Integritet kräver att vi kontrollerar att våra idéer inte är i konflikt med verkligheten, att våra värden inte är i konflikt med vad som krävs för att överleva, och att vi korrigerar alla motsägelsefulla åsikter.

Självständighet innebär att tänka själv och handla efter eget omdöme. En självständig persons primära fokus är på verkligheten, inte på andra människor, och styrs av sitt eget omdöme, inte av andras åsikter. Detta innebär att prioritera sina egna observationer; att möta och hantera verkligheten direkt, och inte via andra.

En självständig person kräver att alla idéer är baserade på verkligheten, och accepterar ingen idé bara för att andra tror att den är sann. Men självständighet innebär inte att aldrig lyssna på andra, för en människa kan inte veta allt, och ibland måste man konsultera andra.

Men en självständig person bedömer andra efter deras erfarenheter, kunskaper och karaktär, och tror inte blint och okritiskt på allt de säger. En självständig människa bestämmer själv om han/hon vill acceptera andras påståenden, med hjälp av sitt eget rationella tänkande.

En självständig tänkare fokuserar på verkligheten och tänker själv. En osjälvständig tänkare fokuserar på andra människor och förväntar att andra ska tänka för honom. En självständig människa är egoist och respekterar sig själv och sin egen förmåga att tänka och handla efter eget omdöme, oberoende av vad andra tycker.

En osjälvständig människa är altruist och hanterar inte verkligheten direkt, utan indirekt genom andra människor, och tar först reda på vad andra tycker innan han/hon bestämmer sig för vad han/hon själv ska tycka.

Rättvisa innebär att bedöma människors karaktär och handla därefter; att behandla människor så som de förtjänar; att värdera och behandla människor rationellt. Människor har en fri vilja och väljer de handlingar som formar deras karaktär.

Detta innebär att de kan vara goda eller onda eller allt däremellan, beroende på deras val. Om vi vill ha goda relationer måste vi observera människors val och handlingar, värdera deras åsikter och behandla dem därefter. Detta är den grundläggande principen för egoistisk social samverkan.

Och rättvisa är dygden att upprätthålla denna princip; det är dygden att vara rationellt självisk i relation till andra människor. För att leva ett bra liv måste vi utveckla goda relationer och undvika dåliga relationer.

Vi har nytta av produktiva människor, men inte av parasiter. Vi kan lita på ärliga människor, men inte på oärliga. Vi kan lita på människor med integritet, men inte på hycklare. Därför är det i vårt intresse att bedöma människors moraliska karaktär, och detta kan vi endast göra med hjälp av vårt rationella tänkande.

Rättvisa innebär också att döma och straffa kriminella människor. Men det viktigaste är att främja det goda – att erkänna och belöna goda handlingar – för det är det goda som gör människans liv möjligt.

Goda människor använder sitt förnuft och skapar värden som främjar livet. Rättvisans primära uppgift är att erkänna detta, och belöna de goda därför att det främjar människans liv.

Stolthet är ambitionen att uppnå moralisk perfektion; att vara moralisk ambitiös. Moralisk perfektion är inte ofelbarhet, men att konsekvent välja och eftersträva rationella, själviska värden.

Att vara stolt är att sträva efter att uppnå sin högsta potential; att med passion söka efter rationella värden på alla områden i sitt liv. Detta förutsätter att man accepterar livet som sin moraliska standard; personlig lycka som sitt moraliska mål; och förnuftet som sin enda källa till kunskap och guide till handling.

Stolthet är en dygd därför att vi är födda utan moral; vi är födda varken goda eller onda. Därför att vi har en fri vilja väljer vi de handlingar som formar vår karaktär; vi kan välja att vara goda eller onda, eller både och. Men om vi vill leva ett bra liv måste vi vara goda, och för att vara det måste vi försvara rationella, livsfrämjande värden, d.v.s. vi måste vara moraliskt ambitiösa.

Många tror att stolthet innebär att vägra att erkänna sina misstag, men detta är en felaktig uppfattning. Oärlighet är inget att vara stolt över. Verklig stolthet kräver och förutsätter alla de moraliska dygderna, inklusive ärlighet och integritet. Stolthet är summan av alla dygder. En stolt person erkänner både sina förmågor och oförmågor, sina prestationer och misstag, sin potential och sina begränsningar.

Rationella människor är alltid villiga att korrigera sina misstag och ändra sina felaktiga åsikter därför att detta innebär att eliminera motsägelser och uppnå ny kunskap. Det innebär att utveckla sig själv och bli mera kompetent att leva och uppnå lycka.

Ett civiliserat och moraliskt samhälle är ett samhälle där varje människa har friheten att handla efter sitt eget omdöme, och det enda man inte har frihet att göra är att använda tvång mot andra människor. Ett liv styrd av tvång är inte ett mänskligt liv.

Därför behöver vi en moralisk princip som kan skydda oss från dem som vill använda tvång. Denna princip heter rättigheter. Den grundläggande rättigheten är rätten till liv därför att livet är det primära värdet, och därför att individens eget liv är individens viktigaste värde är det en rättighet att existera för sin egen skull och leva sitt eget liv.

Varje individ äger sig själv, sin kropp och sin själ, och har en moralisk rätt att handla därefter. Rätten till frihet är rätten att vara fri från andra människors tvång, och rätten till lycka är rätten att eftersträva de mål och värden man själv har valt.

Och rätten till yttrandefrihet är rätten att uttrycka sina egna tankar och idéer. Men den viktigaste politiska rättigheten är egendomsrätten. Rätten till liv är grundläggande, och livet är beroende av egendomsrätten därför att människan måste upprätthålla sitt liv med sina egna ansträngningar.

En människa som inte har rätten att behålla frukterna av sitt eget arbete har ingen möjlighet att försörja sig själv. Därför är egendomsrätten en förutsättning för ett mänskligt liv. Och ett samhälle som skyddar egendomsrätten är ett kapitalistiskt samhälle. Ett rättssamhälle ger alla rätten att producera, köpa och sälja varor och tjänster på en fri marknad.

Vissa tror att egoism och kapitalism innebär att ingen hjälper gamla och sjuka människor, men detta är inte sant. Välstånd är ett resultat av egoism och kapitalism, och det är detta välstånd som gör det möjligt att hjälpa. Resurser måste skapas innan vi kan använda dem.

Om du inte är egennyttig och tar vara på dig själv kan du inte hjälpa andra heller. Irrationella och självdestruktiva människor förstör både för sig själva och för samhället.

Rationella och civiliserade människor vill leva i ett civiliserat samhälle där folk inte behöver svälta; där de sjuka och hjälplösa inte behöver dö. Och därför att vem som helst kan bli hjälplös på grund av sjukdom eller olyckor är det i allas egenintresse att det finns möjlighet att få hjälp.

Rationella egoister bryr sig om mänskligt liv därför att rationella egoister har människans liv som moralisk norm, och hjälper andra därför att de ser ett värde i att vara människa.

Referenser:

Craig Biddle: Loving Life; The Morality of Self-interest and the Facts that Supports it

Ayn Rand: The Virtue of Selfishness (The Objectivist Ethics)

”Rationality is man’s basic virtue, the source of all his other virtues. Man’s basic vice, the source of all his evils, is the act of unfocusing his mind, the suspension of his consciousness, which is not blindness, but the refusal to see, not ignorance, but the refusal to know. Irrationality is the rejection of man’s means of survival and, therefore, a commitment to a course of blind destruction; that which is antimind, is anti-life. The virtue of rationality means the recognition and acceptance of reason as one’s only source of knowledge, one’s only judge of values and one’s only guide to action.” Ayn Rand